Gick med Facequake’s sida på Facebook för någon dag sedan. Får då överlyckliga rop från en valpköpare i Falun.
Citerar Linda: ”UNDERBART!!!! Jag kom över ett demoband med dessa för tio år sedan och letat med ljus och lykta utan att hitta något om dom! Trodde dom var borta för alltid!! Tack Tessan..”
Först lägger jag in att HON läser inte min blogg iallafall. Eftersom jag tidigare har skrivit om just Facequake i min blogg. HÄR samt lade ut en video redan då. Men man kan tydligen inte kräva allt av sina valpköpare.
Dom är inte riktigt borta för alltid. Inte sålänge internet finns. Och personerna i fråga rör sig runt om i Gävle.. Gruppen är dock inte ett aktivt band. Vad man vet då.. HOPPAS kan man ju. It’s MY kind of music.
Och för er som då inte orkar gå och titta på förra videon, eller har Facebook att gå med i ”gruppen” själva, lägger jag ut en till..
Jag misshandlar bloggen. Inga inlägg sedan evigheter.
Det har hänt massor med roliga saker… men jag minns dom inte.
Valparna växer och växer.. nästan alla iallafall. Lilla Pärla är en LITEN pärla. Får se vad som händer med henne närmsta veckan. Utvecklingen är inte som syskonens, MEN det behöver inte menas mer än bara bejbis avvikelse. Jag har koll på henne. Fortsätter det så här sakta framåt, lär jag utreda inom mig vad som kan vara fel..
Idag är det veterinär besök på agendan.
Engla, Nero, Nezz, Betty & Fiona skall svabbas i munnen för DNA-PLL test. Spännande värre blir det.
Riskzons hundar nästan hela bunten. Nästan.
Kvällen kommer domineras av Guitar Hero umgänge. Gillar sådant very very mycket.. Tyvärr lär jag väl inte dominera. Men man kan ju drömma.
Till Julafton och jag har tappat lite julkänsla. Eller mer kanske, inte fått den ännu. Så istället för jultrudiluttar spelas nostalgi musik på hög nivå..
Lovely!
Nu lämnas 3 småa barn och 1 jättestort och en Therese drar iväg på fingerkliande äventyr. Ni andra. Njut av kvällen. Den är snart över..
Funderade om man skall få ålderkris. Bestämde mig för att skippa det.
Funderingar som ventilerades är ju iallafall hur i helvete det gick till att jag helt plötsligt vaknar och är 32 år liksom.
32-åringar är ju gamla, rynkiga och halvvägs ner i graven. Så känner man ju eftersom jag inte tycker jag är en dag äldre än en tonåring.
Micke kontrar med att han tycker det är lite tur att vi dejtar på 14 året nu. För han ser mig ju varje dag så han har inte sett förfallet jag skapar imed min ålder. Tack för den.
Nästa steg i det är ju att fundera ut vad man uträttat på alla år.
Ja, endel tycker nog FÖRBANNAT massor, har jag gjort. Ja, det har jag. Men vad har jag kvar att få göra då? Vad händer nu, förutom att jag kommer fylla på med en siffra varje år på åldern.
Shit!
*panik*
Jag inser ju att jag kommer ju liksom bara bli äldre. En dag är jag 70 år. SNART!
Vad gör jag när jag är så gammal. Vad gör världen UTAN en Therese. Den MÅSTE ju stå still då? Inget lär ju vara som det är utan MIG!
*övertygad*
Ja, ålderkrisen som inte fanns kryper närmare iallafall. Självförtroendet ökade lite med det ser jag
Ha en underbar dag mina läsare. Ta vara på dagen och lev den fullt ut.
Då kan ni läsa. Den är för lång för att ni annars skall orka sätta på den sist.
Jag är matt. Märks det av låtvalet?
Den får mig att bara lägga mig ner och fundera och vandra och leka och snurra och ändra och gråta och le.
Hur funderar jag? och vad vill jag med det? varför?
Hur blir man så här trött ibland?
Jo,
Det blir så om man är stora syster. En storsyster till en liten. Om man får en syster som är 97% genuint liten fortfarande fast hon vuxit upp. Fortfarande den som aldrig vill göra något fel. Fortfarande den som är min, nästan bara min.
Den lilla får en litenliten. En liten oförsvarlig, oskyldig, fullt utvecklad minimal. Liteliten som är söt som socker. Lika söt som den lilla systern är. Lika oförsvarlig som den oskyldige liten bara kan bli. Helt perfekt är hon. TOTALT. Precis som hennes mamma var. Hennes mamma är. För dom är.
Denna mamma lever för sin lilla.
Denna mamma har en blogg. En som idag ligger spärrad, för en rädd, avundsjuk individ inte kan stå för det hon själv påstår om en litenliten, dess mamma och pappa.
I denna blogg har hon delat sin lilla, med alla oss att få njuta av. Det finns en som inte har njutit av detta:
Anonym är ingen anonym. Det är ingen person. Ingen person kan uttala sig på detta viset om ett barn. Ett friskt, komplett barn.
Hon förföljer varje steg MIN lilla tar. Hon gruvar och avundas den lycka dom upplever med sin lilla. Hon avskyr antagligen att den hon en gång hade, lever ett drömliv. Ett liv hon aldrig kommer få. ALDRIG.
En liten syster har påtagligt men bestämt och trevligt sagt åt henne att sluta skriva, det har då pågått i nästan ett år, skriva om lilla och om henne, när det är en pappa hon vill komma åt.
Då kom denna.
Hon bad henne ännu en gång att sluta skriva. Att istället vara vuxen. Att vara en mamma.
Då blev hon kallad avskum. Mmm.. avskum.
Den lilla systern som knappt slår en fluga. Som gråter när man konfronterar henne. Eller höjer rösten till henne. För hon vill inte göra något fel. Hon som inte vågar gå ut och ha med sig mobilen, för hon kan tappa den. Hon är 5 år senare ett avskum, för att hon ber en vuxen människa sluta skriva att hennes barn är fult.
Hon ber henne bara sluta skriva inte tycka. Tycka får man göra tycker en storsint liten syster.
Jag kan bara säga.
Vilken rackarns tur det är min syster som är liten men stor… i sinnet.
Mobilkamera kort. INTE bästa
Det är tur att jag har lite musik då. När jag blir liten i sinnet för en stund. För den blir man stor av. Mycket stor.
Jag är med det redo att säga.
-Du kommer ALDRIG vinna detta. Sista ordet kommer jag ha. JAG.
När jag har sista ordet blir jag stor. En THERESE, en stor syster som försvarar det jag älskar mer än livet. RÄTTVIST.
Så jag är ledsen att säga det M****.
ÄKTA KÄRLEK ÖVERVINNER ALLT.
Du har INGEN aning om, hur mycket kärlek min lilla syster har… INTE ett dugg.
-Vet du, de flesta tonfiskar kan hundar äta. Men tonfiskar tycker inte om hundar. Inte mina hundar iallafall.
**
-Ibland..då äter jag hemma hos min mamma. Då brukar jag stoppa in riset i munnen. Då har jag ris i glaset. Då får jag glaset i munnen. Det gör jag alldeles själv. Hur kul är det?
**
Hundprat. Liten har 2 hundar hemma, hästtjej har 2 hundar hemma.
Prinsessan:
-Vi har 2 hundar hemma med. En i Grinduga och en i Bålsta.
Envisast tycker att dom har ett mycket låååångt hus. (typ 14 mil)
-Jag vet, svarar hon, mycket nöjd.
**
Liten tjej:
–Envisast, du har en fluga på glaset.
-Ja, det är Thim.
-Får han vara där?
-Jag han bor här.
Prinsessan:
-En till Thim, är det 2?
-Nä, det är Thina
-Är det Thim’s mamma?
-Nä, Thim har gift sig med en fru, den andra slog mamma ihjäl.
**
Finns det egentligen något mer glädjande att lyssna på barn, som hoppar mellan att prata mat, leverne, underliv, kärlek och avföring över samma mattallrik. Detta var våran lunch.
Musik. Spotify. YouTube.
Bjuda på något som ALLTID får mig glad?
Men så olycklig.
GLAD, för att det är sådan otroligt bra kombination av ALLT.
Olycklig för att de inte spelar ihop idag.
Sara är GRYM på sång. Hennes röst KAN man dö för. Jag lovar.
Jag har jobbat klart. Jag har inte städat. Jag har inte lagat middag. Inte heller tvättat.
Jag har inte känslan för det. Inte ens orken.
Jag ska. Imorgon. HELA sista arbetsdagen blir en städdag. Jag vågar inte ens titta vad SMHI tänker spå för semesterväder åt mig.
Imorgon blir det en hink Vitt vin på Trumslagarvägen i en soffa där man kan utöva hobbypsykologi. Anna-Lena’s.
Jag och A-L delar en hemlig dröm. Han var framför oss igår. Vi vågade dock inte armbåga oss fram bland alla småbarnen, för att visa våran entusiasm över att Markolioo blivit utbytt mot Martin Stenmarck.
Men man kan tydligen inte kräva allt av sina valpköpare. 
HOPPAS kan man ju. It’s MY kind of music. 
