Tiden

Är ofta ett problem.

Den flyger för fort fram. Jag hänger inte med..

I Måndags fyllde min stora tjej 9 år. Jag minns dagen hon kom (såklart) som den var JUST i förrgår.

Det är helt sjukt.

Jag kommer på mig själv att jag får viss form av ångest när jag inser hur stora mina barn är. Hur självständiga dom börjar bli. Hur dom börjar testa mig och mitt tålamod.

Varje dag ser jag också vadd jag formar, fostrar..

Jag kan inte vara mer stolt över mina barn, dom är så fantastisk underbara.Dom har vuxit upp och är otroligt snälla, trevliga enkla och sympatiska individer, om man bortser mot mamman och pappan då!

Cornelia som nu är 9 år är i ett lyckorus. Hon älskar att få presenter. Älskar ha folk runt sig. Så att fylla år är då det ultimata..

Men hon är även mycket besviken.. mer än mycket faktiskt. Sådant är livet, den besvikelse hon känner. Jag försökte förklara för henne igår IGEN, hon vet bättre men hon har svårt att tycka det är rätt..

Men hon har svårt att förstår varför HON blir glömd.. 2 år i rad.

C’ya..

En dag bara händer det

Och jag bloggar.

Jag har semester. Många veckor och inte en vecka för sent.

Jag bara vill säga er alla: – Finns det något bättre än att sitta med en kopp kaffe på morgonen i solen, en bok i knä och mina barn kommer nyvakna, nästan nakna och kryper upp i famnen.

Det finns inget som luktar godare, är vackrare eller värmer en stolt mammas hjärta och själ mer.

Finns inget i världen som kan få mig mer tillfreds, det lovar jag, stjärnstopp och tillbaka. 

Dom dagar eller timmar då dom lätt skulle kunna sättas ut på Blocket annons försvinner i samma sekund.

C’ya..

Y E S

Jag har nyss kommit hem från utvecklingssamtal med Cornelia.

Jag har alltid sagt att den dagen hon kommer upp i skolan kommer någon ge igen för de eventuella (mjoo) synder jag utfört.

Konstaterade ju att jag är nog antagligen PRICKFRI. *Gör seger gest* DET ni!!!

Hon är världsbäst. MINST. Hon är sååå duktig och otrolig skötsam. Kan och vill göra allt… utom gå ut på raster då.

Men vad 17, lite protest måste hon få göra.

Jag har liiiite svårt att förstå HUR hon kan vara så skötsam DÄR men inte hemma. Här är det ju KRIG varje dag…

*FUNDERAR lite till på det*

C’ya..

HANDIKAPPAD

Mhmm. HELT.

Att skriva detta blogg inlägg lär ju ta en EVIGHET. Men skam den som ger sig. Det är inte riktigt jag.

Veckan som gått har varit hektisk ibland.

I helgen fick vi celebert besök.

Mosters stolthet fick sova över här när mamman jobbade natt och pappan låg i nästan 40-gradig feber.

En bejbis i sängen. DET var sååå länge sedan. Näsan mot en bejbis kind somnade jag gott.

Söndagen kom och mormor & morfar hade varit på kryssning. Presenter till barnen. INTE till mig!!!

Den är alltså LIKA stor som bredden på en stolsrygg. HUR i hel*ete tänkte dom, var min tanke. Den går ju inte och GÖMMA direkt.

Men jag fick lugna ner mig.

*Pheew* DET var bättre.

Virus kom senare som ett litet, eller FÖRBANNAT stort brev på posten. Så här såg hotmailen ut.

Jaaa! jag har alltid så här skitig skärm. Fingerbaciller till 1000 är det.  LOVE it.

Det blev efter några flätslitande dagar bättre.

Fick beställning på smörgåstårta. Cornelia kockade och jag guidade.

Hon tyckte det var jobbigt att inte få äta den direkt så det kom krav på gott till oss.

Det kravet löste hon själv, MER bakning. HjärtMUFFINS.

Så till igår.

SKÖNHETEN bedrar.

Jag brottades med den stora vovven, miss i planeringen gav ett hål i handen. Eller mer 3.

1½ cm djup sår håla var resultatet.

Penicillin, hålsterilisering och stelkrampspruta var läkarens ordination, Hundmun är inget att leka med i händer med alla senor och kärl och ben och leder.

SPRUTA en Therese och hon gråter. MER än mina barn. Jag avskyr sprutor.

Idag är jag handikappad. Jag måsta hålla handen lindad. Jag får in skräp i hålan. Ett riskorn till exempel får mer än väl plats däri. DET vet vi nu iallafall. Och DÅÅÅÅÅ, då gör det FÖRBANNAT ont. Det värker i handen hela vägen upp i armen.

Distiktsdamen som tog sprutan BÖR ha tänkt ett steg längre. VARFÖR fick jag inte spruta i SAMMA arm som den handikappade handen.

Nu är jag död i båda istället. Det gör IRRITERANDE ont i stelkrampsarmen. MOTSATTA armen. Smart hade varit att ha EN frisk iallafall. Smart var mindre smart igår tydligen.

Ingångshål. In i det hålet syndes en stor håla, när jag särade lite på fingrarna. En gömma för exempelvis ris och smörgås smulor. 1½x1 cm. FINT!

Några protesterade och ville inte att gömman skulle vara så synlig.

DÖD hand. Försök skriva med dessa fingrar på ett tagentbord OCH klicka på en mus. Ringfingret trycker fel MYCKET aktivt. *MUTTRAR*

Jag fryser i hela armen. Och då tyckte huset att jag minsann kunde jämna ut det. Igår dog bergvärme maskinen. En fas gick ute i skåpet, Micke tänkte inte på att checka av den. Så inatt har den sovit.

Golven var blöta av fukt i morse här INNE. 16 gradigt hus och inget varmvatten var INTE det jag tänkte att jag skulle börja morgonen med.

Denna otur MÅSTE vända idag.

Nu skall jag bara klura ut hur jag skall lösa ducha hund problemet.

Ringa in enAnnan Therese känns som aktuellt. Det MÅSTE vara det man har vänner till. Det är en AKUT situation ju.

Ha en trevlig halloween barn.

*Mohahahaha*

Saknaden av

Nisse kanin visar sig.

Elise: -Såja lilla vän.

*Kommer med händerna kupade och något däri*

Elise: -Såja, sa jag ju, håll dig lugn sötnos. Det är ingen fara. Mamma? Får jag behålla honom?

Mamman: -Vem?

*Håller upp sina kupade händer*

Elise: -Han är så söt. Jag lovar att inte ha honom inomhus, han får bo i komposten.

Hon visar upp en trasig mask på 3 cm.

Mamman: -Ja, du får behålla honom. OM han bor i komposten.

Elise: -Eh, mamma? har han BAJSAT!!!!

Mamman: -Det är mask-slem.

Elise: – UÄCK!.. tror du Cornelia vill ha han istället?

Underbara

Barn..

Eller ibland INTE..

Jag svorar.. Attans.

KÄRLEK är det iallafall

Onödigt ibland

Med massa ord.

Bilder kan säga massor mer.

Vi for iväg på semester i 4 dagar.

FejkAfro -Citat a’la Pontus-

Hårresande färd NERÅT..

Ännu en påväg ner..

Sötnosan.

En TILL!

Let the SHOW begin.

Här kommer vi.

Tjohoo.

De andra är där MED.

Bildbevis.

Bjuder på denna, Det är HJÄLMTVÅNG i vissa banor, alla som går genom tunnlar. Förbannat SNYGGT.

Vissa glider genom livet.

Jonas och bejbisen min.

Wohooo.. det är STRÖMT i poolen. Vingligt värre blir det då.

*****

Leksand Sommarland är det såklart. Som vanligt.

På hemvägen passade vi på att stoppa till i Falun. Filip, bor ju där. Den stora puffkillen som inte är så stor men ändå galet stor, mot när han låg 229 gram stor i min hand tidigare.

1200 gram hann han också hos mig.

5000 gram senare är han Linda & Stefan’s.

Fast frågar man deras bejbis är det hon som äger han.

Det var dagarna som varit.

I mycket kort format.

Hoppas ni alla haft det trevligt med i värme och sol.

Och hursom haver, sanningen kommer ALLTID fram. Hur man än försöker gömma den.

MY silence is broken. Somebody makes me. Några kommer få ett HELVETE.

Life goes on and on and on..

Men fanihelvete vad stickig väg det är nu.

Så, vi kör lite gofis.

Cornelia.

-Mamma, varför är det staket här (Anm. att det var viltstängsel)

-För att djuren inte skall springa ut på vägen och vi krocka med dom.

-VA? Finns det DJUR där?

-Eh..ja, älg, räv, grävlingar….

-Går ÄLGAR lösa??

*****

Élise missnöjd.

-Mamma, Cornelia säger att jag skall hoppa ur sängen och plocka upp tidningen hon tappat på golvet.  Jag orkar inte det (då har hon klivit upp och gått ut till oss för att säga det, men ändå)

-Nämen säg åt henne att göra det själv bara då.

-Ja, jag tycker hon kan resa på sitt egna arsel.

*****

Élise:

-Åhh… det är gott med ludrar..

-N..Nudlar, Elise..

-LLLlllludrar..

-Nä, NNNNNudlar..

-NUDLAR! då..

-Japp, rätt. Du kan ju säger jag uppmuntrande.

-Aj, jag fick Ludersaft i ögat.

*****

Jag var ute och tog lite vin med tjejerna. Kommer hem och i sovrummet hittade jag Micke och Élise i sängen.

Jag masar in Élise mot Micke och han säger.

-Du luktar Fyllkärring.

-Mäh.. Jag åt ju NYSS upp MAXmål. Känner tillochmed smaken fortfarande.

Élise säger:

-Mamma, du luktar Macka.

Sedan vänder hon sig om mot Micke.

-Pappa, du luktar armhåla.

*****

Hon är bra underbar min gofia.

Imorgon kommer Pontus hem. Han har varit på Läger 1 vecka.

Han längtar INTE hem.

Vi var på besök igår och han såg oss, bad oss åka igen. Vi hade ju faktiskt varit där i 1½ minut nu.

Eller först ville han ha godiset han smsat tt vi skulle köpa med oss.

Sedan säger Nicklas.

-Therese, jag och Pontus bråkar. Om en tjej. Pontus leder och hon är skitsnygg. Han kommer berätta en hemlis om henne när vi åker hem på bussen…

DÄR fick jag inta astmasprayen….

C’ya